Förändring pågår ständigt. Jag vet, det kan vara upprörande, men så är det. Obönhörligt tickar tiden. Det blir allt mer påtagligt ju högre upp i åren du kommer. När du fyllt 65 och inte längre har någon förälder i livet, då vet du att det är du som står på tur. Dödens port närmar sig. … Fortsätt läsa Livet och döden
Kategori: Kropp och själ
Roxettes låt följer mig längs vägen hem. Jag cyklar, jag flyger fram under sensommarhimlen. Det är kväll, mörkret lägger sig och fullmånen, eller nästan fullmånen, lyser gul, bara delvis skymd bakom några molnslöjor. Kvällen är fuktig, mättad av grönska och blommande höstanemon, gullris och rosor - allt sjunger ”Join the joyride”! Och när jag kommer … Fortsätt läsa Come on, join the joyride!
Till män jag älskat. Del 1. Tack B! Du var så öm mot mig, så mjuk och kärleksfull, så varm och så vacker. Min unga Adonis med det lockiga håret och de djupt blå ögonen! 17 år var jag och vi var ett par genom alla mina gymnasieår och lite till. Tills jag flyttade till … Fortsätt läsa Till män jag älskat
I morgon börjar jag på ett nytt jobb. Efter typ 20 år på olika första linjens chefstjänster ska jag nu ”back to the roots” och arbeta som socialsekreterare för barn och unga - och det ska bli så himla roligt! Åtminstone hoppas jag det! Man kan ju inte veta. Men att få möta människor, förhoppningsvis … Fortsätt läsa Arbetsliv – ett nytt kapitel
Jag har varit ute och rest. I en hel månad. Bara jag. Me. Myself. I. Det var fint för det mesta, jobbigt emellanåt och alldeles, alldeles underbart att återse Kerala, Mother Indias vackra sydvästra delstat som också går under namnet God´s own country. I Indien är det färgstarkt. Hemkommen slår gråheten emot en! Hur kan … Fortsätt läsa A piece of Kerala
Jag har börjat landa i ett lugnare tillstånd. Ingen stressklump i magen, ingen jagande känsla av att hela tiden behöva vara i rörelse, komma vidare… Jag kan andas och vara stilla även utanför yogamattan, som annars varit min oas i en stressig tid. Det är här och nu vi lever, så vi mår bäst av … Fortsätt läsa I vår herres hage
Ute på landet, i ett gammalt hus målat med Falu rödfärg har jag inrett mina rum och dit kan jag resa för att liksom komma ifatt mig själv. Landa. Det är som vore det mina egna dockskåpsrum. Två små rum, varsamt inredda, på en gavel av ett hus som alltid vänligt tagit emot mig. Dit … Fortsätt läsa Sången om ett dockskåp
Havet. Urhavet. Urmodern. Modern. Mamma. I vågor kom havet av känslor, sköljde in mot hjärtas kust, ömsom kom skarpa bränningar, ömsom mjukare vågor. Tack, jag öppnar mig, jag tar emot! Välkommen, Sorg! Välkommen, Saknad! En dörr har öppnats, en inre port som varit stängd och tillsluten, har slagits upp och äntligen känner jag! Jag hade … Fortsätt läsa La mer
Jag älskar att diska. Det är lugnande. Det är som en meditation. Och då menar jag handdiskandet. Ingen diskmaskin över min tröskel! Aldrig! Om det är rörigt och stökigt i hemmet, kan diskbänken bli din oas! Börja där, ställ i ordning, skölj om det behövs (det gör jag alltid direkt när jag dukar av), fyll … Fortsätt läsa Diskandets välsignelse
I den galna värld som tagit form i vår tid, behöver vi de gamla, visa kvinnorna mer än någonsin. Under helgen som gick hade jag förmånen att få uppleva ett sådant sammanhang. 12 kvinnor samlades, satt i cirkel och delade erfarenheter och livsvisdom, blottlade smärtor och insikter och delade medkänsla. Alla har förmågan att vara … Fortsätt läsa I visa kvinnors krets
Meningar och meningslösheter 