Diskandets välsignelse

Jag älskar att diska. Det är lugnande. Det är som en meditation. Och då menar jag handdiskandet. Ingen diskmaskin över min tröskel! Aldrig! Om det är rörigt och stökigt i hemmet, kan diskbänken bli din oas! Börja där, ställ i ordning, skölj om det behövs (det gör jag alltid direkt när jag dukar av), fyll vatten i diskhon och dutta i lite diskmedel. Sedan är det bara att kavla upp ärmarna och fatta diskborsten, som helst ska ha en väl vald och glad färg. Jag har just nu en rosa, en gul och en orange samt en svart – den sistnämnda används till järngrytan, stekpannan och annat som kan missfärga en ljusare borst.

Njut sedan medan du vänder på tallrikar och glas, borstar, doppar och sköljer av. En sak i taget – var närvarande med varje objekt – och känn hur stressen rinner av dej tillsammans med sköljvattnet. Det sker av sig självt, du behöver inte ens tänka på det symboliska i att du gör rent hus inombords medan du diskar. Det bara sker. Och vackert blir det i diskstället, bara du arrangerar det diskade med lite eftertanke. Det är förstås viktigt att ha ett bra diskställ (sådana är det ont om. Oftast är de för små och för plastiga). Jag gillar ett i metall, gärna med två våningar men det har jag tyvärr inte lyckats hitta. Det jag har är jag ändå nöjd med. Besticken ska ha egen korg som ska kunna flyttas, inte vara inbyggd.

Tallrikar och glas placeras gärna ordnat i storleksordning eller färg eller både och, så att du kan njuta av anblicken. Det är viktigt att du har porslin du tycker om att se på. Jag har det mesta i blått, turkos och grått. Vackra glas gillar jag, gärna tunna och gamla, som inte tål maskindisk utan kräver en varsam hand! Stapla inte disken hur som helst – då går den förmodligen sönder. Och för guds skull, när du diskar, smäll inte med porslinet!

Jag hade en inneboende en gång, som inte kunde diska utan att det smällde högt så fort hon gick igång. Det högg i mitt hjärta! Diskstället såg ut som att en jordbävning inträffat när hon var klar. Försökte man ta en sak ur högen, hotade allt att rasa. Jag förklarade ändå att jag var rädd om mitt porslin, men hon fattade inte vinken. Jag var lite väl försiktigt och ville inte ha konflikt, men som tur var blev vårt avtal inte långvarigt. Om jag ska hyra ut igen, t ex när det är dags att gå i pension och kassan blir väldigt skral, måste jag komma ihåg att ta upp detta innan jag ingår avtal med ny hyresgäst. Kanske ska vederbörande få göra en provdiskning under mitt överinseende? Eller skrämmer jag bort dem då? Verkar överdrivet pedantisk?

Nåväl. Efter väl förrättat diskande, och en väl avtorkad diskbänk, kan jag garantera att lugnet lägrat sig i ditt sinne. Du kan nu tänka klart. Du har en oas dit du kan återvända efter en tur runt i den annars kanske stökiga lägenheten. Här kan du hämta den kraft du behöver för att kanske orka skapa en ny ö på soffbordet eller någon annan stans.

Så: om din diskmaskin går sönder – skaffa ingen ny! Köp miljömärkt diskmedel och en diskborste som du vårdar väl samtidigt som du vårdar din egen psykiska status. Billigt och bra. Inga tabletter behövs, varken för dej eller diskmaskinen!