En en gång öm och varm älskare, i vars famn jag passade så bra, har gått ur tiden och jag fick veta det för inte så länge sedan. Läder och lanolin. Han gav lindring när mitt hjärta var sargat och han bjöd mig in i sitt liv, men jag stannade inte så länge. Livet gick vidare, som det gör. Jag vill tro att det alltid fanns en viss sorts värme mellan oss, även när vi senare i livet träffades i helt nya roller. Magin var borta, omständigheterna annorlunda och vi var främlingar för varandra. Men jag glömmer aldrig värmen du gav mig då när jag var ensam och förtvivlad. Var är du nu? Är du en sagoberättare i änglars skara, en dansare på moln, en mattvävare i himlen? Det vill jag tro – och du ska veta att jag aldrig glömmer.
Läder och Lanolin
Du -
Doft av ull i grova händer
Läderjacka och en ring av horn
Tobakssmulor och stearin
Ditt namn är läder och lanolin
100 säckar ull i grått och blått
naturvitt och svart
- men framför allt i gult
Som solrosen
Gult som i solros
Grönt som i groda
Salt som i kringla
Rött som i räv
Vitt som i snöbollsgömma
Blått som i flygande drömmar
100 säckar ull, rulla runt
vandra på moln en stund
få utsikt någon sekund
Tänk om det går mal i dem
vilken katastrof, malätna drömmar
- men det går inga mal i dina säckar!
Det är jag som är rädd för ohyra
mjölbaggar, pälsängrar, springmask och löss
och så mal därtill och hundens bandmask
Vik hädan fukt och mögel!
Mal och annat förfall göre sig icke besvär
heller i mina drömmar
Smek mig igen med stadiga, mjuka händer!
Berätta sagor än en gång för mig!
Håll mig åter hårt så att jag inte faller!
Dessa rader skrivna för längesedan, hade jag tänkt att ge till dig, eller en gång läsa vid din begravning. Men så blev det inte! Jag skickar ut den nu i etern i stället!
Meningar och meningslösheter 